Historia.

Svabensverks järnbruk anlades år 1799 av bergmästaren Anton Svab (Av tysk härkomst), som gav orten dess namn. Att bruket förlades i dessa trakter berodde på tillgången på vattenkraft, av vilken man var beroende för

järnhanteringen, och som var garanterad av vattnet dels från sjön Hämmen (på östra sidan om landsvägen) och
Glitterån, som tillsammans bilda bruksdammen.

Malmen togs från gruvor på dalasidan, t. ex. Vintjärns gruva, som ligger på c:a 3 mils avstånd från Svabensverk.
Slättmyregruvan (4.7 mil), Kvicktjernsgruvan (4.5 mil) och Fregåsgruvan (6 mil). Den fraktades hit företrädesvis
på vinterföret medelst hästforor, som då begagnade sig av de långa sjöarna Balungen och Kalfven m. fl., som vägen till Falun nu följer på långa sträckor. 300 hästar var sysselsatta med malm- och kolkörning. De flesta körarna kom långväga ifrån, vanligen Leksandskarlar. Självt ägde bruket c:a 50 hästar, för vilka den stora stallbyggnad av slaggstenstegel uppfördes, som ännu står kvar.

Frakterna kunde löna sig, eftersom forlönerna var låga. Från Vintjärnsgruvan utgjorde sålunda forlönen c:a 24 skilling per skeppund (d.v.s. 160 Kg). I Svabensverk smältes malmen till tackjärn och smiddes även till Stångjärn. Härifrån fraktades det genom rodd över de stora sjöarna Amungen, dit Glitterån avger sitt vatten, och Mållången, som man ser från vägen till Alfta, till Mållångstad, en sträcka på cirka 3 mil. Från Mållångstad fördes det till Söderhamn 8 mil efter häst på enkla kärror på två hjul. Vintertid fraktades det till Gävle, dit man endast räknade 9 mil fågelvägen över Svartnäs, Kungsbergs och Högbo. Till Gävle var forlönen 1 Riksdaler riksgälds per skeppund. På 1840-talet smiddes här 2.250 skeppund stångjärn årligen. Vilket var av god kvalitet och åtnjöt gott rykte även utomlands, bl.a. i England. Dagspenningarna voro mycket låga. En mästersmed kunde i vårt mynt få 1 kr om dagen, men vanliga arbetare endast 50 á 75 öre.


Den märkligaste av ägarna till Svabensverk tycks ha varit den andre i ordningen, Jacob de Ron. Han visade nit och intresse för kyrka och skola och för bruksbornas andliga fostran i allmänhet, myndig och sträng vid behov, men rättvis och omtänksam om både människor och djur. Under hans tid (1815-1849) bedrevs järnhanteringen
med stor energi. Han skulle kunna kallas för Svabensverks "starke man". Denna tid bodde på själva bruket c:a 300 personer och på kringliggande lägenheter ytterligare c:a 300, vilka alla direkt eller indirekt hade sin inkomst av brukshanteringen. Järnhanteringen nedlades 1876, då efter järnvägarnas tillkomst konkurrensen inte kunde upprätthållas med andra bruk, som låg gynnsammare till, och när kopparfors AB 1880 köpte  bruket, var dess storhetstid ohjälpligt förbi.


Jacob de Rons dotter, Hélène de Ron skrev dagbok under sitt liv. Här är en nekrolog (sid 126-127) över hennes liv.

Svabensverks by hemsida.

Här finns det lite mer text om Svabensverk.

Här finns det text om ägaren Jacob de Ron.

Här kan ni läsa om Svabensverk kyrka.

Här kan ni läsa om ägarlängden på Svabensverks Herrgård

 
stäng